Vaknade upp i Norrland

Och hon var riktigt trevlig, vilket bara gör det svårare för mig. Jag hade i princip bestämt mig för att säga nej redan innan jag pratade med henne, på grund av några anledningar. Bland annat så bor dom i en väldigt liten stad, mindre än Piteå nästan. En av anledningarna till att jag vill till USA är för de större städerna. Visst låg det ju 30 min från Boston, men det är ju inte som om man kan åka dit hela tiden. Sedan så var det ju det där med att hon bara jobbar två dagar i veckan... I övrigt var det en riktigt fin familj måste jag säga. Gick väldigt lätt att prata med mamman. Men samtidigt, är man osäker på om man vill säga ja eller nej så... Vet ju heller inte vad dom vill. Jaja, vi får väl se hur det utvecklar sig. Fick iaf träffa mittenbarnet, den 3 ½ åriga. Hur söt som helst!