"Hey arrestie!"

Var vad min värdmamma glatt ropade då hon kom in i huset. Hon tyckte hon var jätterolig, jag var mest förskräckt. It has happened. Jag har blivit stannad av polisen i USA för första gången. Nej, jag blev inte arresterad. Däremot hade tydligen registeringsskylten slutat gälla, lika med bilen får inte köras. Skräckslagen amen nånting var jag också för att jag har hört hur "elaka" poliser i USA kan vara. Tankarna i mitt huvud gick ungefär: OH MY GOD. OKEJ. OKEJ. CALM YO' TITS, LOUICE. STÄNG AV RADION. SÄTT VÄXELSPAKEN I 'PARK'. VEVA NER RUTAN. ÖPPNA INTE DÖRREN. HÄNDERNA PÅ RATTEN. HÄNDERNA PÅ RAAAAAATTEEEEN!!

Det gick bra. Jag började gråta för jag var så nervös och polisen blev rätt förskräckt och var snäll och försökte trösta mig med att ingenting skulle hända med mitt körkort, jag var inte arresterad, shit happens ungefär. Trodde jag skulle tuppa av. Åkte sen till gymmet, dit jag originally var påväg, och där var de minst lika förskräckta då mina ögon var blodsprängda, puffiga och allmänt söndergråtna. Killen jag hade min "new member orientation" med frågade lite försiktigt: Are you okay?? Ja. Jag är ok. Bara lite sdfshfisufhuisdfhiohfhios.

Nedan, en bild av att sitta fast i trafik på en av de större motorvägarna här. Stillastående. På en fyrafilig motorväg. Kul ens.


Kommentarer
Postat av: mamma

hehe...ouch...

2012-10-26 @ 07:45:02
Postat av: mamma

tårar är en kvinnas bästa vapen som pappa brukar säga... ;)

2012-10-26 @ 23:35:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0