Vaknade upp i Norrland

Fy satan vad skönt att vara tillbaka i Sverige och ut ur ett hus där man inte känner sig välkommen. Igår 7.40 pm eastern time så boardade jag ett plan tillbaka till Sverige efter att mer eller mindre ha blivit utkastad ur huset i USA. "Du får åka hem när du vill, men alltså, visst kan du boka en flygning för idag eller imorgon?", "Visst får du bo kvar tills flyget går, men alltså, du har väl någon kompis att bo med?". Mer eller mindre utkastad alltså. Välkommen kände man sig då inte. Vill inte gå in på större detaljer, men kan säga att jag inte orkar med värdfamiljedrama på en väldigt lång tid nu. Bo med sin arbetsgivare? Never doing that again. Vad som hände var i princip att min värdmamma ville jag skulle åka hem för hon tyckte jag hade för mycket hemlängtan och det påverkade hur jag jobbade. Jag håller inte med alls, då jag tycker att jag kan separera jobb och personligt. Men whatever floats her boat. Jag var pretty done med dramat by then anyway, så jag orkade inte bry mig att hon obviously bara använde det som en ursäkt för nånting annat.

Egentligen skulle jag inte åkt hem förens i tidigast februari, men så fick någon typ psykbryt och bestämde sig för att det var bäst att jag åkte hem om typ en dag. Man typ, jaha. Men efter att ha behövt deala med vuxna människor som beter sig som småbarn och som sedan sagt att du ska bete dig som en vuxen människa så var jag fucking done med att vara au pair. Jag skulle absolut inte kunna tänka mig vara au pair igen, live-out nanny däremot kanske. Dock ingenting jag siktar på i närmsta framtiden kan jag ju säga... Här kommer jag, normala jobb där jag slipper galna amerikaner. Hela grejen med att kunna åka hem efter arbetsdagen liksom. För vissa är det ett helt underbart jobb att vara au pair, men har du inte en familj som du verkligen passar med är du rätt så jäkla körd. Så blev det för mig. Och det är ju lustigt, för i början var den här familjen jättebra. Dafuq happened liksom.

Just nu är jag mest bara utmattad, jetlaggad, och glad över att vara tillbaka i Sverige. Jag saknar dock mina kompisar i USA så jäkla mycket, men jag kan ju besöka dom senare. Sneh hämtade mig och jag var hos henne i några timmar innan Mirva hämtade mig och vi åkte till Fair Oaks för att köpa mig en till väska och äta middag på T.G.I Friday's. Sen sov jag hos Lexy, såklart. Älskade Lexy. Människan jag kommer sakna mest med USA. Vi drog till Smokey Bones, en bar down the street från hennes hus och drack, skålade, försökte att inte gråta, och åt chokladkaka och cheese fries. Lördag åt vi en sista IHOP, stängde mitt bankkonto och avslutade mitt gymmedlemskap, shoppade (två bhar värda 120 dollar från VS för 50 dollar? Win!!), och avslutade till sist med att hon skjutsade mig till flygplatsen. Vi grät, vi kramades, vi lovades att träffas igen, och sen... gick jag igenom en av de där creepy ass helkroppsscanners som amerikanerna envisas med att använda.

Nu är jag i Sverige, och ska sova. Klockan är närmare tre på natten och jag är klarvaken. Fuck you jetlag. Så himla skönt att få fira jul och nyår i Sverige dock ändå. Imorgon ska jag överraska både farmor, och mormor och morfar då de inte vet att jag är tillbaka. Bereder mig på hjärtattack från deras håll.


1. Smått onyktra i onesies. Sov så jäkla gött. 2. Tequilashots @ Smokey Bones.

1. Pre-game napping hos Lexy. 2. Dagen efter bild i bilen på väg till Starbucks för kaffe, och... 3. Denny's for breakfast.

Spenderade lördag och merdelen av söndag med älskade Lexy. Finns inga ord för hur mycket jag gillar den här bruden, snacka om en person som gör att jag tar mig igenom tiden här då jag har sådan hemlängtan att jag vill dö. Hon hämtade mig på lördag eftermiddag och vi drog till ett sushiställe i Woodbridge, tryckte sushi, thai fried rice, dumplings och 1 dollar beer (happy hour yeaaah!). Sedan då vi var så mätta att vi ville spy så drog vi tillbaka till henne för en pre-game nap. Hade tänkt gå ut på en bar på King St (läs: Murphy's) men så smsade Gui mig om en födelsedagsfest för hans kompis som fyllde 21. Givetvis så drog vi dit istället och hamnade på en rätt så cool collegefest. Blev dock lite av en buzzkill då polisen kom dit vid ett. Fast de var schysta och sa att ingen skulle hamna i trubbel, de ville bara se till att ingen skulle köra onykter. Var dock en kille som tydligen hamnade i rejält med trubbel för han ljög dom rakt i ansiktet om sin ålder, de ringde upp för att kolla om namn och åldern stämde, och fick tillbaka att ingen med det namnet och personnumret existerade... Awkward. Life lesson: Ljug inte för polisen.

Dagen efter blev det kaffe från Starbucks, följt av frukost på Denny's och sedan shopping i massor. Älskar att kassörskan på Charlotte Russe totalfailade på sitt jobb. De har ett köp ett par skor, få ett andra par för 10 dollar erbjudande, och det är meningen du ska få det billigaste paret för 10 dollar. Kassörskan råkade dock dra av på det dyrare paret istället för mig, så jag fick ett par 45 dollar boots för 10 dollar. Inte illa! Det andra paret var ett par gammelrosa loafers, typ tokfina. Köpte även en väst med fuskpälskrage från H&M, och ett par jeans. Yey!

21 plusgrader i december, och suddig college basketballmatch. Förra helgen spenderade jag i Richmond, VA hos min vmormor, typ världens roligaste människa. Hon är typ en kvarleva från hippetiden och så jäkla härlig alltså. Under veckan har inte alltför mycket hänt. Igår, fredag, hängde jag med Christin. Vi drog på fotbollsturnering mellan studenterna på George Mason och hängde med nå kompisar där. Drog sedan på hemmafest hos en av killarna, Faris, men kunde inte stanna så länge för att vi båda skulle jobba idag. Jag jobbade dock inte länge, 8 till 9.45 typ. Hårt liv. Tog med kidsen på taekwondo och sen var jag released of my responsibilites, så att säga. Bra, för jag planerar på att simma i alkohol ikväll. Förlåt, mamma och pappa. Jag menar såklart simma ansvarsfullt. Lexy hämtar mig nån gång i eftermiddag och sedan ser vi vad kvällen har att bjuda på. Hon skickade mig ett sms igår natt tjugo över ett där det endast stod "I am planning on kidnapping you tomorrow". Så nånting blir de!!

I walk into my favorite Starbucks near my house yesterday after a two hour horseback ride with Iida. Now, I always order a venti no-water chai latté with soy milk, but after getting thrown off by a frisky five year old stallion named Nick I was in dire need of some actual coffee. So I order a grande white chocolate mocha instead from the guy who is new there. Tim, the cute one, starts making the drink, and then looks over and sees it's me. To which he gasps, grabs his chest and says: A white mocha?! Don't do this to me! Where's the chai?!

Mildly worried I go in there too much... At least he's cute.

Ingen aning om varför det där blev i engelska. Har ont i huvdet. Ska sova nu. Har varit en spylång dag med barn som av någon anledning varit på dåligt humör och jag har velat brutalt knivhugga mig själv. Är det helg snart?