Vaknade upp i Norrland

Nu har jag betalat mitt år i USA, känns nice! Har absolut ingen aning om varför jag fick 215 euro i rabatt på det hela, men inte fan bryr jag mig så länge det blir billigare, hehe. Fick även mail från min vmamma idag, hon berättade lite om vad de gjort på Memorial Day och så, och att de planterat en trädgård med grönsaker och sånt på bakgården. Lustigt för bara här om dan så pratade jag om att jag vill ha en grönsaksträdgård!

... skulle jag lätt köpa alla Sleekpaletter. Fina ögonskuggor som satan för knappt nå pengar alls. Men om man ska köpa alla blir det några kronor, och vilken student har såhär nära studentveckan 81 pund liggandes? Inte den här studenten, kan jag säga. Men mamma och pappa, jag vet att ni läser min blogg, och vet ni, jag gillar er vääääääldigt mycket!

Har jag på mig just nu. Och det är yogabyxor från Hollister. Mmmmmh. Heavenly. Det är som att ha leggings som byxor, vilket man inte får ha för det är fult. Istället tar man yogabyxor vilket är fullt acceptabelt. Synd bara på troslinjerna.

Sällan har jag blivit så arg som jag blev imorse då jag satt och åt frukost och bläddrade i senaste numret av Veckorevyn som mamma min köpt. En av de första sakerna jag ser i tidningen är att de numera ska börja märka ut modeller där de gått in och retuscherat dom större! Alltså lagt på några kilon med Photoshop, för att inte "främja osunda ideal". De kallar det här för "Size Hero". Problemen jag har med det här är många. Men jag kan väl börja med att säga att jag numera tycker att Veckorevyn är en bunt med jubelidioter, hela jäkla redaktionen. Åtminstone de som kom på den dumma idén med Size-Hero-låt-oss-retuschera-kvinnor-större-skiten.

"Titta på oss Sverige! Vi är special snowflakes som står emot Size 0 idealet genom att ersätta det med ett annat 'normalt' ideal på hur kvinnokroppen ska se ut och främjar detta ideal genom att kränka smala kvinnors kroppar genom att retuschera kvinnor som dom större och på så sätt säga åt ännu en grupp med kvinnor att deras kroppar inte är något de borde vara stolta över trots att de kanske ser ut sådär naturligt! Titta vad duktiga vi är!"

Veckorevyns Size Hero skit är något av det dummaste jag sett på länge. Tycker jag att det är rätt att retuschera smalare? Nej, absolut inte, det är bullshit. Tycker jag att det är rätt att retuschera tjockare? Nej, det är bullshit också. Veckorevyn borde inte ens få kalla den här skiten för Size Hero, nyttiga ideal, eller någon sådan skit. Det är inget heroiskt med det överhuvudtaget. Vad de gör genom det här är bara att byta ut ett osunt ideal mot ett annat och göra ännu fler kvinnor osäkra på sina kroppar. Som om vi inte har komplex nog över att inte vara smala nog, nu får vi inte vara det heller! Nu ska vi vara "normala". Och enligt Veckorevyn är det vettiga sättet att främja detta genom att "gå emot strömmen" och istället märka ut var de retuscherat kvinnor större! Normalare! Sundare! För man kan ju självklart inte vara riktigt smal naturligt. Gud nej, det är ju inte möjligt. Inte alls som om det går exakt två sådana tjejer i min klass. Nope.

Jag tycker att en sådan stor tidning som Veckorevyn borde fatta grejen med vad Size Hero egentligen borde vara, men det är då jäkligt tydligt att de inte gör det. Vilket är synd för en sådan tidning som når så många kvinnor i Sverige. Size Hero ska inte ha något att göra med hur stor eller liten ens kropp är, DET SKA INTE SPELA NÅGON ROLL. Om du är en storlek 34, 44 eller till och med 54. INGEN JÄVLA ROLL. Är du nöjd med din kropp? Bra! Är du frisk? Bra! DET är de två saker som borde spela roll, och vad Size Hero borde vara. Att kunna stå upp och säga att man är stolt över sin kropp oberoende på vilken storlek man är, så länge man är frisk, det är mycket mer jäkla "hero" än Veckorevyns bullshitkampanj för att främja ytterligare ett osunt ideal inlindat i något "sunt och normalt".

Fan vad arg jag är idag.

På sådant sätt spenderade jag min gårdag, enligt bilder från min Instagram. Jag heter keslerism där för övrigt, om någon skulle känna för att vilja follow me där. Kom ut dit typ vid två, så gick vi en skogspromenad med hennes hundar, och lustigt nog också katten. Inte i koppel såklart, men den som... sprang med.

Några timmar senare så drog vi ut och red också, vilket var jätteroligt! Jag vågade till och med trava och galoppera litegranna trots att det var första gången tillbaka i sadeln på flera år ;) Haha, stolt_tjej_93. Var lite läskigt att galoppera dock haha, för sist jag gjorde det för flera år sedan så flög jag av för hästen blev lite ivrig och bockade av mig. Och jag flög som en vante... ner i djupsnö. Vilket gör ondare än man kan tro. Men det gick ju bra så! Dock har jag otroligt ont i röven idag, men det kan inte förväntas nånting annat direkt. Ska ut i helgen igen också, kuuul!

Blev klar med DS-160 tidigare, och har nu bokat en tid på Ambassaden i Stockholm för visumintervju. Blir måndag den 18e juni, klockan halv nio. Kommer få ta ledigt en dag från mitt sommarjobb, men men. Fanns tyvärr inga tidigare tider, så det fick helt enkelt bli så! Troligen så åker jag och mamma ned dagen innan, hennes födelsedag, och passar på att fira den medan vi är där. Eftersom att min visumintervju är såpass tidigt på dygnet så måste jag åka ner dagen innan, då tidigaste flyget jag kan ta är i Stockholm halv åtta. Blir liiiiiite svårt att ta sig från Arlanda till Ambassaden på en timma.

Glassar i sommarvädret medan jag väntar på att pappa skall återvända hem med bilen så att jag kan åka till banken och betala in visumavgiften. Hejdå, 1120 kronor! Ska även be dom om kontoutdrag när jag ändå är där. Sen efter det ska jag åka ut till Alex, och mest troligen dra på en ridtur då. Blir intressant, jag har inte ridit på fleraflerafleraflera år. Worst case scenario så blir jag väl avkastad och bryter nånting.

Återstår att se om jag överlever. Nä, nu ska jag rota fram mina gamla ridskor och hålla tummarna för att de fortfarande passar!

Yes, indeed. Idag kom äntligen mitt Placement Pack, sköönt. Det kom inte med postbilen så jag blev typ sur då, men så kom jag att tänka på att det skickas ju faktiskt med DHL, hmmmm. Tur jag hade, för en timma senare kom DHL-bilen och jag fick glatt skriva under på en såndär elektronisk tjoffs och ta emot mitt paket. Vilket var bara en hög med papper, men jaja. Just nu är jag i princip klar med mitt DS-160, saknas bara lite grejer.

Var nyss på stan också och fotade mig till visumet. Man kan göra det själv hemma, men jag är way för lat, och det blir faktiskt bättre om man låter en professional göra det. Fotot ska ju vara så jäkla specifikt, en viss bredd, längd, allt möjligt. Huvudet ska bland annat vara mellan 22 och 35 mm, man får inte le, etc. Så därför ser jag ju skitsur ut, men jaja. Råkade slinka med lite tjoffs från Gina Tricot också medan jag väntade på att han skulle framkalla bilderna... Hehe.

Bjuder på en gammal bild (okej, några veckor bara, men ny är den ju itt) eftersom att just nu ser jag ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Men det rokar nog till sig i eftermiddag efter att jag fixat håret så det inte ser ut som ja, hej-kom-och-hjälp-mig. Hoppas på det. Ska iaf möta Alex på stan om tjugo minuter, och sen ikväll så kommer ytterligare folk och det blir krogen nån gång.

Men, vad jag vill diskutera idag är säsongsavslutningen av Supernatural. Jag har inte tänkt spoila något för de som inte sett den, förutom WHAT THE MOTHERFUCKING FUCK Sera Gamble. Den som känner mig ordentligt vet att jag verkligen inte tycker om Sera Gamble. Sedan hon tog över Supernatural efter Eric Kripke så har showen verkligen gått utför. Och nu vill jag mest bara sticka en kniv någonstans för jag är arg. Jag låg och skrek i mitt rum för en halvtimma sen av frustration. Hela säsong sju har framkallat sådana känslor i mig. Gah.

Var tidigare idag in på vårdcentralen närmast mig för att läsa av PPD-testet jag tog i tisdags. Kärt barn har många namn, tuberkulintest, PPD-test, Mantouxtest, tuberkulostest, you name it. I vilket fall som helst så eftersom att jag inte är vaccinerad mot tuberkulos så måste jag göra ett PPD-test för att se till att jag inte har tuberkulos. Nog för att jag tror jag skulle märkt om jag hade tuberkulos, men jaja. Var gratis för mig så det var väl lika bra.

Ett PPD-test går till på så vis att de sprutar in nå tjoffs precis under huden och ser om du reagerar på det. Om du har antikroppar mot det, vilket du borde ha om du antingen haft tuberkulos eller har det. Eller nått. Jag reagerade inte på det alls = inga antikroppar = ingen tbc. Yey! Så hon skulle meddela min läkare som fixar med mitt intyg, och han ska skicka mig papprena så då kan jag skanna in dom på min ansökan och vara klar med den delen innan USA.

Hoppas också att jag får mitt Placement Pack på måndag, så jag kan börja for real med visumansökningen. Vore grejt om jag kunde få tid på ambassaden före 11 juni, så jag slipper ta ledigt från mitt sommarjobb. Så att så fort jag får alla nödvändiga papper från organisationen så kommer jag gå in i ultrarapid and before you know it så är jag på ambassaden i Stockholm.

Imorgon är det fezt. Yey. Ska dricka vin och vara sofistikerad.

Sitter här i min one piece och har nyss käkat frukost. Har ont i lilltån också för jag lyckades på något vis tappa laddaren till min bärbara på foten tidigare. Japp, jag lyckats med sånt. Det blev chokladhavregrynsgröt till frukost, så jävla svinigt gott det är. Synd bara att det är lika nyttigt som en hamburgare från Donken, typ. Eller ja, kanske inte riktigt på den nivån, men ni fattar. Skulle väl bli tusen gånger bättre om man använde typ kakao och stevia, men fan, ingenting slår O'boy pulver! Så ibland får man ju faktiskt unna sig det, haha. Det godaste är ju oftast det onyttigaste, möjligen med äpplen och jordnötssmör som undantag!

Idag ska jag kila förbi på förskolan där jag arbetat mycket de senaste åren, fått mycket av min barnerfarenhet ifrån och två av förskollärarna skrev barnreferenser åt mig. Jag lovade ju att komma tillbaka då jag valt familj och så, och berätta. Ska även förbi på min gamla högstadieskola nån dag och berätta för min gamla engelskalärare. Men inte än, har en film på en pjäs vi gjorde i nian som jag ska bränna ut på DVD skiva åt henne först.

Hade även fått mail från Nina imorse, den nuvarande au pairen i min värdfamilj. Hon berättade att hon kommer vara där några dagar då jag först kommer dit, hon åker inte förrens den 17:e och jag är i Pomona den 13:e (flyger ju den 9:e, men man har en orientation, typ kurs, först i fyra dagar). Så då berättade hon typ att hon ska presentera mig för de andra tjejerna i vårat cluster, och visa mig runt i området. Kul!

Tänkte att det kan vara intressant att läsa en summering av min matchningsprocess. Då kan jag skriva lite mer om vad jag tänkte med varje familj, osv. Jag hade en vad jag skulle säga är en ganska normal matchningsprocess när den väl tog fart. Jag vet det finns vissa som matchade med sin första familj som hörde ifrån sig, och vissa som haft säkert tjugo matchningar. Det är helt olika från person till person, men mellan fem och tio familjer är väl kanske det vanligaste.

Beware, det här kommer ta er en stund att läsa.

29 januari - Intervju.

7 februari - Min ansökan skickades till Au Pair in America för granskning.

9 februari - Godkänd och fick gå in i matchningsprocessen!

1 mars - Match #1. Hörde inte av sig förrens en månad efter att jag varit i matchningsprocessen. Det är normalt, men också på grund av andra anledningar som jag kommer till sen. Min första matchning var en familj med tre pojkar i åldrarna 15 månader, 3 ½ år och 5 år som bodde 30 min utanför Boston i Winchester, MA. Det "dåliga" med den här familjen var att mamman var hemma de flesta dagarna i veckan, vilket jag inte var så förtjust i. Jag gick alltså inte in mot den här familjen med alltför positiva vibbar.

6 mars - Mitt första Skypesamtal med Match #1. Efter att ha pratat med mamman i lite mindre än en timma så var jag mycket mer positivt inställd till familjen. Hon var väldigt trevlig och vi kom bra överrens. Men jag var fortfarande osäker på om jag ville arbeta i en familj med en mamma som är hemma för det mesta. Dessutom bodde de i ett område där det verkligen inte verkade finnas särskilt mycket att göra, trots att det var endast 30 min med tåg till Boston.

9 mars - Får mail från Match #1 att de matchat med en annan au pair, vilket var "for the best" egentligen. Jag mailade tillbaka och tackade för hennes tid i alla fall.

22 - 27 mars - Efter att jag avslutat intresset med Match #1 så kom det inga fler matchningar. Då börjar man tro att det är något fel på ens ansökan, att den är dålig, att man själv är dålig. Att vara i matchningsprocessen är egentligen väldigt stressigt och tärande på ens psyke. Hör inte familjer av sig så är det väldigt lätt att tro att något är fel. Det slutade med att jag mailade min organisation Skandinaviska Institutet och frågade om det fanns något jag kunde göra. Jag fick några tips, fixade lite med min ansökan och dens ändringar blev godkända. Bland annat så böt jag profilbild, lade in mer barnerfarenhet som jag inte tidigare tänkt på som relevant men som enligt min organisation var det, och småfixade lite sådär. Det är även väldigt viktigt att inse att de flesta familjer inte börjar leta efter en au pair förens cirka två månader innan de vill hen ska vara där. Och eftersom att jag inte kunde åka förrens i början av juli (eller mitten av juni som allra tidigast) så bidrog det även till att familjer inte hörde av sig.

12 april - Match #2. En familj utanför New York City i staden Darien, CT. Jag var up over the moon när en familj hörde av sig äntligen, och trots att mamman var hemmafru så fick jag den här gången inga dåliga vibbar av det, lustigt nog. Pappan var advokat på Manhattan, och de hade två barn, en treårig flicka och en 14 månader gammal pojke. Jag fick en väldigt positiv känsla från deras essay och bilder, så jag valde att prata med dom. Dessutom hade det ju gått så länge mellan min första matchning och den här familjen, så det var klart jag ville prata med dom då.

13 april - Skypesamtal med Match #2. Vi kom väldigt bra överrens, och jag tyckte om vad de hade att säga. En sak jag gillade med dom var att det var en otroligt stor au pair community i deras cluster (Darien, Stamford, New Caanan, Norwalk, Westport, etc) och av någon anledning mycket svenska au pairer också. Dessutom så hade mamman en ganska bra idé om det här med att hon var hemma. Det var inte så att båda troligen skulle vara hemma tillsammans hela tiden, utan att hon ofta tog med sig den äldre på någon aktivitet, eller jag, eller liknande. Så vi skulle inte vara i varandras personal space hela tiden.

13 april - Match #3. En familj i Springfield, VA (strax utanför D.C). De hörde av sig kort efter att jag skypat med Match #2. De hade äldre barn än vad jag egentligen var ute efter, två flickor á åtta och tio år gamla, samt en snart tvåårig pojke. Rent spontant fick jag en bra känsla från deras essay och bilder, men långt ifrån lika bra som med Match #2. Jag bestämde mig dock för att prata med dom ändå, för det kunde ju inte skada. Jag gillade även att de var väldigt aktiva, med typ hiking.

15 april - Fick mail från Match #2 att de gärna ville skypa igen. Fick även med bilder på huset, samt mailadressen till deras nuvarande au pair.

15 april - Skypesamtal med Match #3. Vi kom ganska bra överrens, och det var en intressant upplevelse eftersom att de två äldsta flickorna var aktiva i samtalet även dom och ställde frågor. Men så fort de sa att de är ganska religiösa och bad innan varje måltid, var otroligt aktiva i kyrkan varje vecka osv, då tog det emot i mig. Jag är ingen religiös människa, och även om jag är accepterande av andras religion så skulle det kännas konstigt för mig att vara medlem av en sådan familj då jag verkligen inte är en sådan person. Vi funderade på att skypa igen, men i slutändan blev det inte så. Vi var helt enkelt inte en ultimat match för varandra.

20 april - Match #4. En familj i River Vale, NJ vilket ligger väldigt nära New York City. Den här familjen bestod av föräldrar som jobbade heltid, samt tre barn i åldrarna 6 år, 2 ½ år och två månader. Trots att det här säkert också var en väldigt trevlig familj så bestämde jag mig för att tacka nej till att prata med dom. Jag valde att göra det på grund av att deras yngsta var endast två månader gammal och jag skulle alltså ha full care av henne. Jag har lite erfarenhet av så små bebisar, men absolut inte så mycket att jag skulle ha känt mig helt säker i rollen att ta hand om henne själv, plus en till unge medan sexåringen var i skolan. Så jag mailade ett artigt nej tack.

21 - 23 april - Mailade lite med Match #2 om varför de hade försvunnit från min Interested Families sida. Det slutade i alla fall med att de hade av olika anledningar valt att avvakta med att skaffa en ny au pair just nu. Det var otroligt tråkigt för mig eftersom att jag tyckte om dom väldigt mycket. Men såhär i efterhand är jag glad att jag inte valde dom, för det ultimata för mig är nog trots allt en familj med arbetande föräldrar.

23 april - Match #5. En familj i Manassas, VA, 45 min utanför Washington D.C. Bestod av en mamma som var kongressledamotsekreterare, och en pappa som var polis. De hade en ettårig son och hundar. Jag blev verkligen kär i den här familjen redan innan jag pratat med dom, och bestämde mig handlöst för att skypa med dom. Jag kan inte riktigt beskriva vad det var jag tyckte om med dom förutom att det var helt enkelt en riktigt fin familj med liknande intressen som mina, och jag fick en bra magkänsla av dom. Problemet var dock att de gärna ville ha en au pair i maj om möjligt.

28 april - Skypesamtal med Match #5. Det kändes så otroligt bra nu, alltså. Jag hade i princip bestämt mig för den här familjen redan efter första samtalet. Vi kom fantastiskt bra överrens och det kändes i princip som jag känt dom en evighet.

30 april - Match #6. En familj i Pomona, NY med två barn, en tvåårig flicka och en 7 månader gammal pojke. Eftersom att jag så gott som redan bestämt mig för Match #5 så gav den här familjen först inget större intryck på mig. De mailade mig några frågor om mitt liv, hur jag såg på barnuppfostran, osv, och jag svarade på dom. Jag trodde inte att de skulle vara intresserade efter att jag svarat på frågorna, men det var de, och vi bokade in ett Skypesamtal trots min situation med Match #5. Min tanke var att om jag nu matchade med familjen i Manassas så kunde jag bara maila den här familjen och säga förlåt, men jag har matchat. Men om vi inte matchade så ville jag ändå prata med dom. (Det här är alltså min familj!)

30 april - Match #7. En familj i Laguna Beach, CA, även de med två barn. Två pojkar som var två år gammal och nästan 3 månade just nu men som skulle vara närmare sju när de behövde en au pair. Även här var mamman hemmafru (och pappan advokat), men jag valde att prata med dom ändå. Jag ska inte ljuga, en stor anledning till att jag valde att prata med dom var för att de bodde i Laguna Beach. Man ska inte välja familj efter var de bor, men klart jag ville prata med den här familjen som bodde i Kalifornien. En sak jag störde mig på lite grann dock var hur de lade otroligt mycket vikt på att deras au pair var tvungen att inte dricka, röka, eller gilla att festa. Självklart åker jag inte till USA för att festa, men jag kan inte ljuga och säga att jag inte dricker alkohol eller tycker om att gå på fester då och då. Men vi bokade in ett Skypesamtal.

1 maj - Fick mail med bilder på huset osv från Match #5, och att de gärna ville skypa igen och var otroligt intresserade av mig. Det gjorde mig glad, för jag var ju väldigt intresserade av dom också. Men så var det problemet med arrival. Deras au pair åkte hem den 1 juni, och jag tar studenten 8 juni och kan inte lämna landet förrens 12 juni då jag hämtat ut mina betyg. Men hon skulle kolla om det gick att lösa.

1 maj - Skypesamtal med Match #7. De var trevliga, men det var ganska stelt och vi kom egentligen inte så jättebra överrens. Eller alltså, nog kom vi väl överrens, men det kändes som sagt ganska stelt och inte alls som "ja, det här är min familj!", om ni fattar. Dessutom pratade vi endast i 20 minuter, väldigt kort tid om man jämför med de andra samtal jag haft som låg på cirka en timma.

2 maj - Fick mail från Match #5 att de inte hade kunnat hitta någon att ta hand om deras knodd tills då jag som allra tidigast hade kunnat komma dit, så de hade matchat med en annan au pair. I det ögonblicket ville jag bara ge upp allt och inte åka till USA. Jag tror dock att jag och mamman var båda lika ledsna över att det inte funkade. Fick ett långt mail ifrån henne om att om jag hamnade i området till slut skulle jag ringa henne, osv. Det var otroligt synd att det inte funkade med den familjen, men det var bara att rycka sig i kragen och gå vidare.

2 maj - Mail från Match #7 om att de skulle höra av sig om några dagar med en ny tid då vi kunde skypa. De hörde dock aldrig av sig igen och försvann några dagar senare från min profil.

5 maj - Skypesamtal med Match #6. Det kändes väldigt bra, och jag tyckte om dom. Men det var fortfarande inte direkt någon wa-wa-wow känsla. Kan ha berott på att jag fortfarande slickade såren lite efter att matchen med Match #5 inte gick igenom. Jag fick reda på en hel del, och det var väl egentligen inget avskräckande. Det enda var väl att det var långa dagar (men det kan endast förväntas då båda föräldrarna jobbar, så jaja) och att au pairen just nu inte hade egen bil under arbetstid, vilket binder en lite till hemmet. Men de sa att de skulle fixa den situationen senast till hösten då lillflickan börjar pre-school några dagar i veckan då, och det är inte gångavstånd dit så då behöver au pairen en egen bil.

7 maj - Match #7 försvann från min profil.

9 maj - Mailade lite med mamman i Match #6-familjen . Vi bestämde oss för att skypa igen, bestämde datum och tid, och jag fick även mailadressen till deras nuvarande au pair, så då mailade jag henne också.

10 maj - Match #8. En familj ganska nära Match #2. Westport, CT ligger strax norr om Darien och ingår i samma cluster också så vitt jag vet. Så redan innan visste jag om hur au pair communityn såg ut där. Familjen bestod av två arbetande föräldrar och sedan en snart två år gammal pojke och snart åttaårig tjej. Jag fick ingen direkt speciell känsla ifrån dom från början, deras essay var inte särskilt långt och så. Dessutom så kändes det väl sådär med en nästan åttaårig tjej, då jag som tidigare nämnt vill ha miniknoddar, haha. Men vi mailade lite och bestämde oss för att skypa, för som sagt - det kan inte skada!

11 maj - Skypesamtal med Match #8. Vi hann inte skypa särskilt länge alls eftersom att lillpojken började gråta och inte gick att trösta, så det blev ett väldigt kort samtal. Känslan jag fick var dock ganska... ja, blek, kan man väl säga. Mamman var ganska timid och ja, jag ska inte säga mesig.. men väldigt ja... tog inte för sig så jättemycket. Kanske hon var blyg, inte vet jag. Hon var väl trevlig och så, men det var ingen överväldigande känsla. Var ganska kul då tjejen pratade med mig och då jag skulle förklara att jag kom från Sweden, vilket låg nära Germany så trodde hon jag menade Sweden, Germany, som om det vore en stad, och sa att "I think Franka (deras nuvarande au pair) comes from Sweden, Germany too!". Haha, gulle.

12 maj - Andra Skypesamtalet med Match #6. Vi pratade i lite mindre än en timma, och höjdpunkten av samtalet var självklart då vi bestämde oss för att matcha! Fick även se huset, hon bar runt den bärbara genom hela huset och visade mig, hahah. Mitt sovrum är jättefint med en queen size bed och stor tv! ;)

---

Så det var en summering av min matchningsprocess. Kudos om du orkade läsa allting, really, kudos. Min matchningsprocess gick inte den snabbaste, och jag pratade ändå med ganska många familjer, men jag är otroligt nöjd med utkomsten och jag längtar tills då jag flyttar den 9:e juli. Det kommer bli riktigt kul!

Och ett avslutande tips till framtida au pairer: Gå på magkänsla och hur ni kommer överrens med familjen, det är nästan det enda som borde spela någon roll. Bara för att familjen inte passar eran form av the perfect family så betyder de inte att de inte är eran perfekta match.

Illustrerar gårdagen med en bild på Clara då vi var vuxna och tankade. Eller ja, hon tankade, jag öppnade bensinlocket och stod sedan bredvid henne och tog en bild på henne då hon tankade. Y'know. Men det var ju inte min bil så. Vi blev ivägskickade att köpa vispgrädde eftersom att någon hade köpt matlagningsgrädde istället för vispgrädde.

Kvällen och delar av natten spenderades i gott sällskap beyond the point of no return, för det är ungefär där Tom bor. Middag, efterrätt, sanning och konsekvens som spårade, you know, the usual. Hade väldigt roligt, och nu väntar en dag av plugg och en visit till la familia i Skellefteå. Också hade jag tänkt klämma in ett besök på gymmet där någonstans också. Troligen ikväll nån gång, vi får se.

My face right now, ungefär! Har just avslutat ett Skypesamtal med... wait for it... min framtida värdfamilj!!!! Jag är typ helt giddy inside och bara dsfdogjdoifghdighidg. Hade en känsla på mig redan innan att de kanske skulle fråga mig om jag ville matcha, men man vet ju aldrig. Och sen hände det, S (min vmamma) sade "And we want you to come here for a year". Och jag dog och ba wiiiiiiie.

Har mailat mamman i Westport, CT också att jag tyvärr matchat med en annan familj. Men jag tvivlar på att de kommer ha särskilt svårt att hitta en au pair, fin familj med stor au pair community liksom.

Kan vi bara ta ett ögonblick och inse att den 9:e juli flyttar jag till USA?

Aaaaaaaaaaaaaah!

Kom nyss hem från gymmet och sitter nu i köket med min bärbara och tjillar sådär lite lätt. Förutom att jag typ vill dö för hela armarna och bröstkorgen vill döda mig. Chest presses maskinen i gymmet är nu inte att leka med. Aj. Jag ska skypa med familjen i New York klockan tre, så fram tills dess hade jag mest bara tänkt göra inte så mycket alls.

Ska duscha, äta nått mellanmål om ett tag, städa mitt rum en aning (ja, mamma och pappa, jag vet det ser ut som en atombomb slagit ner), men främst - läsa lite! Amerikanerna av Staffan Ekendahl är en bok som min organisation Skandinaviska Institutet rekommenderar att man läser för att få en liten inblick i hur amerikanare fungerar, hur de tänker, allt sånt där. För att minska kulturkrocken, I guess. Ska bli intressant läsning hoppas jag!

In other American news så kan väl inte någon ha undgått att höra om Barack Obama och att han numera gått ut officiellt och sagt att han är en supporter av homoäktenskap? Älska Obama alltså <3 Han är den förste presidenten i USAs historia som öppet uttryckt sin support för homoäktenskap, och han är så jäkla fin. Även om det inte skulle förvåna mig att p g a detta han nu kommer förlora valet i november. Många amerikaner (*host*republikaner*host*) är så jäkla trångsynta människor att det gör ont. Vem fan vill hellre ha Mitt Romney istället för swagass Obama liksom?

Har skypat lite snabbt med mamman i familjen jag fick en matchning med igår nu. Hon ringde fem minuter före avsatt tid och höll på att skrämma skiten ur mig hahah! Men det gick bra i alla fall, fast vi hann inte prata så länge. Lillpojken, M, började gråta och det blev lite kaos där så vi fick avbryta.. :p Fast hon skulle maila mig och vi skulle prata igen. Vet dock inte hur jag känner inför dom. Ett plus de har är att au pair communityn i området är maaaaaaaassiv, finns helt sjukligt mycket au pairer där. Men sedan vill jag helst ta hand om yngre barn, så jag vet inte. Vi ska väl skypa igen, längre den gången, så då får jag nog en bättre feel på hur de är.

Nu är det helg! Oj så skönt. Hade en väldigt chill fredag, bara matte på morgonen och sedan redovisning av mitt sista Medieproduktion B-projekt. Så nu börjar allting plana ut sig och ljusna. Man ser slutet i tunneln av mer än tio år i skolan, och det är såååå jäkla skönt.

In other news så har jag fått sommarjobb innan jag åker till USA! Blir treveckorsjobb på SCA med start den 11:e juni. Kommer dessutom jobba med Louise, ja, hon heter samma som mig. Hon går natur på samma skola som mig, och vi sommarjobbade tillsammans förra året. Blir intressant att se vilka de andra är!

Match #8 hörde nyss av sig medan jag håller på att göra middag. Kul!

Hade fått mail från Pomonafamiljen på morgonen om att de ville skypa igen på lördag. Troligen blir det typ samma tid som förra veckan, alltså kring två på eftermiddagen för mig. Har även fått den nuvarande au pairen från Österrikets (tror jag det var) mailadress, så henne jag ska maila innan jag lämnar huset för gym och skola.

Först ska jag på yoga 7.30 inne i stan, och sen har jag nationella prov i Engelska B klockan nio. Efter det Grafisk Kommunikation, and finally, religion. Religionen är ganska chill just nu dock eftersom att vi ser film.


En bild av någon baseballarena i Pomona! c;

En av mina favvoansiktsmasker råkar vara denna gröna mentholstinkande jäveln från Lush. Det är som att lukta fotkräm i ansiktet, men ska jag vara ärlig så stör jag mig inte på doften. Den är ganska trevlig om man tycker om mintiga dofter!

Mask of Magnaminty är en djuprengörande lermask som förklarar krig på orenheter i huden, basically. Den gör det bra också, och lämnar huden fräsch och man luktar y'know.. mintigt. Jag stod inne på Lush igår och funderade på vilken ansiktsmask jag skulle köpa. Då blev det såklart MoM, trots att Cupcake faktiskt luktar godare (choklad, DUH). Men MoM håller längre, för Cupcake är en av deras fresh ansiktsmasker som har kortare shelf life = jag hinner aldrig använda upp det.

Har du oren hy eller hy som behöver en kick i rumpan då och då när den jävlas med dig, så skulle jag definitivt testa MoM. Den är inte blodigt dyr heller, vilket är nice. 79 kr för 125 gram, och typ 119 kr för 315 gram. Personligen tycker jag dock att det är lite onödigt att köpa den stora burken om man inte planerar på att använda masken väldigt ofta (max två gånger i veckan är mer än nog för nån som mig med hy som inte tål starka skrubbar och masker hela tiden). Jag vet vissa som gillar att använda den som typ skrubb dagligen, men min hy skulle dö av det, so. Masken är väldigt dryg tycker jag, så det räcker gott och väl med en liten burk. Annars kanske man inte hinner använda upp allt innan den går ut.

Och om fallet skulle bli så kan man alltid gnugga lite på bröstkorgen, ryggen, fötterna, var man nu vill. Funkar utmärkt där också enligt Lush själva!

Nu har även dom försvunnit från min Interested Families sida! What gives... Har mailat och frågat om de matchat med en annan au pair (troligen), men men. Är absolut inte lika heartwrenched som när det kom till Manassasfamiljen åtminstone. Det var en fin familj, och vi kom otroligt bra överrens, men samtidigt var det otroligt långa dagar, och området de bodde var mer än hälften så litet som Piteå. Och helst vill jag ju flytta till en stad med mer folk, inte mindre. Men men!

Edit: Nope, de var fortfarande intresserade. Vet inte varför de försvunnit från min sida. Kan vara för att vi inte matchat trots att de gått ganska länge.

Laguna Beach, CA-familjen har försvunnit från min Interested Families sida såg jag igår, vilket mest troligen betyder att de har matchat med en annan au pair. Men det gör mig inte så mycket, vi klickade inte särskilt bra (speciellt inte jag och mamman, vilket är jätteviktigt då mamman är hemmafru) och de har varit rätt dåliga på att höra av sig såhär efter vi skypade. Synd att min ultimata familj inte var in ~Sunny California~, men vad spelar det för roll!

Får se om jag får några fler matchningar i veckan, förhoppningsvis. Jag tycker att Pomona, NY-familjen är jättetrevlig och så, men det är ändå som något i mig som inte säger: JAAA, DEN HÄR FAMILJEN ÄR MIN! ännu, så det skulle vara kul att få något att jämföra med, liksom.

Har haft en låååång dag idag känns det som. Är helt slut i kroppen nu. Började med att alarmet ringde tio i sex på morgonen och jag slängde mig ut genom dörren fortfarande halvt vid sömn för att mata av en kortare joggingrunda á tre kilometer. Passade som bra sådär på morgonkvisten, skulle nog inte hunnit med mycket längre. Och jag fick inte the mjälltugg of doom den här gången heller, så de var ju trevligt!

Sedan åkte min grafgrupp till Luleå för studiebesök strax efter halv nio, och där har jag varit hela dagen fram tills nu. Mamma kom till Luleå för hon skulle ändå handla på Lush och förbi på Granngården just i Luleå, så då åkte jag hem med henne. Sen följde det med lite löst också, en kavaj från H&M, en burk med ansiktsmask från Lush (Mask of Magnaminty, min favvo, ska skriva ett inlägg om den!) och ett paket med Celestial Seasonings té som smakar (eller åtminstone luktar som, har inte hunnit pröva än) äppelpaj.

Och nu är det yoga om lite mer än en timma dessutom. Men det är bara bra, då får jag sträcka ut mina muskler som fortfarande är lite ömma sen i lördags då jag spelade Twister!

Förutom då man får mjälltugg så man tror att man ska dö och får avsluta rundan man planerat halvvägs igenom. Hade planerat ut en fin liten 4 ½ km runda på Google Maps och drog ut in full spirits, taggad att äntligen få springa efter att ha varit sjuk i två veckor. Och vad händer?! The mjälltugg of doom. Trodde ärligt talat att jag skulle dö där ett tag. Jag har aldrig varit med om att mjälltugg gjort så sjukt ont tidigare. Mår fortfarande fysiskt illa nu efter att jag var tvungen att avbryta efter endast lite mer än två kilometer... :c Men 2 km är ju i alla fall bättre än inga.

Sitter i Olivias lägenhet och gör mest ingenting medan Fanny och Olivia är ute på en joggingtur. Jag skulle följt, om jag haft skor och sånt med mig. Vill ju som inte springa i sneakers, eh näääää. Ska dra ut på en tur då jag kommer hem istället, eller så drar jag på gymmet och kör nånting där. Beror helt på hur vägarna jag brukar springa längs ser ut. Är de en massa slask blire nog gymmet, känner inte för att springa i snöslask...

Igår kväll var vi hos en kompis till Alexandra, samma kille som vi var hos på Valborgsmässoafton. Var en chill kväll med lite dricka, Sverige - Tjeckien på tv, och en massa Twister. Kan stolt säga att jag vann två gånger (och kom typ trea två gånger visserligen...), men sen blev jag trött och orkade inte vara med nå mer. Twister kan vara jävligt jobbigt, alltså.

Har just skypat med Pomona, NY. Wiiiie. Äkta New Yorkare, jeeebus vad mycket pappan sa "you know". Men det gick bra ändå tyckte jag! Vi pratade i en timma om allt möjligt och jag fick träffa både J och T, the kiddos. Så det känns bra faktiskt, ganska långa dagar dock, nio till sex oftast. Men man kan inte förvänta sig annat när det är föräldrar som jobbar heltid och småbarn. Fast tydligen så sov lillflickan ibland så mycket som tre timmar på eftermiddagen, så det är nog ganska tjill ändå. Vi får seee.

Jag har huvudvärk från att ha skrivit engelska nationella tidigare, men who gives a flying fudge, jag har helg!! Det krävde två utropstecken. Huvudvärken kan även ha kommit från någon som kallas sannolikhetsläran. Vad vi håller på med just nu på matten. DET ger mig huvudvärk kan jag lova.

Jag menar, jag ser ju att jag har läsare, men det är sällan till aldrig jag får kommentarer, eller har någon aning om vilka mina läsare är. Google Analytics hjälper en aning, men ändå. Är det folk jag går skola med? Jag vet att några av mina kompisar läser, men mer så, folk som jag faktiskt inte riktigt... pratar med? Sådana som jag kanske bara ser i korridorerna någon gång. Eller är det mest folk som jag aldrig träffat eller ens hört talats om? Sådana som dragits hit på grund av min venture into the land of att bli en au pair i Amerika? Vem vet, inte jag i alla fall.

Men man blir ju nyfiken. (Ja, det här är en hint att ni gärna får kommentera oftare om ni vill så jag vet vilka som läser...)

Sitter här på morgonkvisten och läser essay och kollar på bilder från familjen i Pomona, NY. Jag ska skypa med dom på lördag klockan tre. Det är lite lustigt hur jag nästan glömt bort att de var där, kanske för att jag var så pass fokuserad på familjen i Virginia, och det var fascinerande att få en match i Kalifornien. Så Pomona, NY, familjen med pool, gigantiskt hus och en tvåårig flicka och en bebispojke försvann som in i bakgrunden.

Men desto mer jag läser igenom deras essay och så, så tycker jag faktiskt om dom. Och mamman är inte hemmafru, haha. Don't get me wrong, jag tror definitivt att jag kan arbeta med en mamma som är hemmafru. Men helst vill jag inte det, av olika anledningar. Det ger inte samma frihet. Again, don't get me wrong. Med frihet menar jag inte "åh jag kan göra vad jag vill och skita i barnen och typ shoppa hela tiden" eller nått. Men uppfattningen jag fått från andra au pairer är att det kan vara jobbigt om man verkligen inte kommer överrens jättebra med mamman.

Det enda problemet jag ser med Pomona, NY rent spontant är väl att jag Google Map:ade det, och det är typ teeny tiny. 3,000 invånare eller nått enligt Wikipedia. Men sen ligger det väldigt nära andra städer, och bara en halvtimma med tåg från Manhattan (det är ju bara som att ta pendeln från Miriams pappa in till centrala Stockholm!). Så egentligen är det väl inget problem. Undrar dock hur au pair nätverket ser ut där.

Men vi får se! Nu när det sket sig med Manassas, VA (tror jag och mamman var båda lika ledsna av att det inte funkade, haha. Hon skickade mig senare ett långt mail där hon sa att om jag hamnade i Virginiaområdet till slut ändå så skulle jag höra av mig till henne via telefon, fick hennes mobilnr, och vi skulle träffas och jag kunde ha en playdate med dom, eller bara säga hej) så är det bara att rycka sig i kragen och gå vidare. Det var väl helt enkelt inte meant to be.

Ska ta och blåsa håret nu och göra mig klar så jag kan fara till skolan, yey.

Med tanke på att min studentklänning som jag tänkt köpa tog slut i Medium på NastyGal och inte verkar återkomma i sortimentet inom den närmsta framtiden så gav jag upp den drömmen och köpte en från Asos idag istället. Måtte den jäveln passa för annars får jag väl ett mental breakdown eller nått. Hojja.

Jahap. Så sket det sig också. Allting pekade mot att vi skulle matcha, vi pratade datum för arrival, jag mailade med deras nuvarande au pair, kontaktade au pairer i området som är där nu för att ha nå svenska buddies när jag kommer dit, det enda som fattades var själva matchen, och nu, nähäp. De kunde inte hitta någon att ta hand om knodden tills jag skulle vara tillgänglig, vilket såklart inte är förens då jag tagit studenten. Närmsta avgångsdatum efter det var 18 juni. Deras nuvarande au pair åker hem 1 juni, typ. De hade tydligen matchat igår. Senaste mailet jag fick av dom var i förrgår. Jag var tvungen att maila dom för att ens få veta att de tydligen matchat med någon annan eftersom jag såg att de försvunnit från min sida. Ok. Visst. Whatever.

Just nu vill jag inte ens åka till USA. Det svider för att jag tyckte om den här familjen så sjukt mycket, den var perfekt för mig. De borde inte ens ha kontaktat mig från första början om de visste att jag inte var tillgänglig förens tre veckor efter att deras nuvarande au pair åker hem.

Ska gå och dö nu en stund.

Hej!
Tycker att din jakt efter värdfamilj är superintressant att följa :) Det skulle vara lite kul med ett inlägg om matcha/matchning, efetrsom det hela gör mig väldigt förvirrad.
Kramar, och lycka till!!
Elin

Jag funderade ju på att skriva ett inlägg om matchingar och att matchas, så då jag fick den här frågan nyss så tänkte jag att det var ju a perfect opportunity.

Här nedan ser ni min "Interested Families" sida på min au pair ansökningssida. Självklart har jag censurerat känslig information som jag inte vill att någon annan ska se. Men det här är basically den mest intressanta sidan på din au pair ansökan efter att Au Pair in America har godkänt dig. Det här är var du ser dina matchningar, alltså familjer som är intresserade av dig. Du kan se deras info, läsa deras essay (typ ett personligt brev) och se bilder.

Så vad är en matchning då? Och vad är att matcha? Och varför kallar man två helt olika saker nånting så lika? Jag har absolut ingen aning på den tredje frågan, det kan bara au pair organisationerna svara på, haha.

Matchning - En matchning är helt enkelt ett annat ord för en familj som har klickat i att de är intresserad av din ansökan och att prata med dig. Då en familj läser din ansökan och blir intresserade och kanske vill prata med dig så trycker de helt enkelt i att de vill göra det, och de ploppar upp på din Interested Families sida. Du får ett "A Host Family is Interested in You!‏" mail från APiA och troligen även ett mail från värdfamiljen själva.

Att matcha - Skillnaden på en matchning och att matcha är då en matchning blir till en match. Då du matchar så bestämmer du och familjen att ni ska spendera ett år tillsammans, du som deras au pair, och de som din värdfamilj. Efter att du matchat med din familj så kommer din au pair sida förändras, och det är dags att börja jobba på visumansökningar, och allt sånt där.

Det som är förvirrande med fraserna matchning och att matcha är väl främst att då du fått en matchning kan man säga "jag matchades med en familj", vilket gör det förvirrande. För även om du matchades med en familj och de är alltså intresserade av dig, så har ni inte matchat ännu och bestämt er för att spendera ett år tillsammans. Men den huvudsakliga skillnaden mellan en matchning och att matcha är alltså om man bestämt sig att spendera au pair året tillsammans eller inte!

Skypat med familjen i Laguna Beach, Kalifornien idag. Dom var trevliga, pretty laid back, men det var fortfarande ingen WOW känsla med dom. Jobbigt ändå för att de verkade tycka om mig ganska mycket, pappan var imponerad över att jag skrivit ned frågor på förhand att fråga dom. Det "gjorde hans inre advokat glad", hahaha. Fick även se deras yngsta knodd, C. Och de ville nog skypa igen.

Tror att anledningen till att jag inte får någon wa-wa-wow känsla från Laguna Beachfamiljen är för att my heart is set on Manassasfamiljen, typ. Hade fått en massa bilder av deras hus idag och lite annat som frågor om när det var jag tog studenten och så. Och hon undrade även om det var diskussionsbart om att jag vill jobba i juni. Har ju sökt jobb på SCA. Men ärligt talat bryr jag mig inte om det om det skulle innebära att jag matchar med dom, är ju inte ens säkert att jag fått jobb där (om än troligt för man har ju connectionz). USA tre veckor tidigare > jobba i tre veckor på SCA.

Vi får se, vi ska skypa igen tror jag. Om de frågar mig då om jag vill matcha så kommer jag att säga ja utan tvekan kan jag lova. Det skulle isåfall innebära att jag flyttar till USA om 48 dagar. Fyrtioåtta dagar. FYRTIOÅTTA. Shiiiie.

Det här är den enda bilden av valborg som jag har på telefonen. Vad jag hittat hittills i alla fall. Kom till Skellefteå sent på eftermiddagen, vi åkte där nån gång efter halv fyra. Hade turen att få skjuts från Fanny och Olivias pappa, så det var ganska tjill. Sen köpte han oss både grönsaker och orientdressing till middagen, och frukost! Och kakor. Yummy. Till Olivia kom Alex, och från där drog vi till Moröhöjden tror jag det var? Eller Moröbacke. Jag vet inte, det förvirrade mig hela kvällen var vi egentligen var. Hade kul på en hemmafest där, and that's about it! Kände inte en kotte av folket där, men det kan ju vara trevligt också. Och ingen spydde på mig trots att det var två som barkade sönder, så jag skulle kalla kvällen lyckad. Wihi!