Vaknade upp i Norrland

Jag vet inte ens när min fascination av en look som domineras av nästan för mörka och tjocka bryn kom. Troligen då jag färgade håret brunt igen förra året eller när det nu var. Då var mina bryn speciellt tjocka, så jag ööööööste på med brynskugga och var väl egentligen ganska inne. Jag gillar det fortfarande, men nu har jag avsevärt smalare bryn. Det syns så dåligt i webcambilder, men jag hade då inte tid att ta en bild med min vanliga kamera för jag var redan fem minuter sen att åka iväg och hämta Miriam. Vilket kanske inte låter som särskilt mycket, men det tar typ en kvart att köra till Miriam som bor på andra sidan centrum från mig.

Vi drog en sväng på Nodo med tvillingarna. Det var jävlat fullproppat. På Nodo, en torsdagskväll. Who would have known? Vi fick till slut ett bord iaf och chillade där. Pratade livet, framtiden, folk vi gillar, folk vi hatar, hur jävla dum i huvudet vissa brudar är som hela tiden går tillbaka till sin pojkvän trots att grabben är tydligt pantad, och utgång i vackra staden Skellefteå. Okej, Skeå är inte särskilt vacker, ärligt talat. En stad med världens sämsta hockeylag och ett lillebrorskomplex mot Stockholm så de bestämde sig för att lägga till en massa konstiga filer och vägar som inte makes sense till någon förutom en ingrodd Skelleftebo. Och ja, jag sa just världens sämsta hockeylag. Ligger där ute i kylan med Boston Bruins och huttrar medan jag blänger och hatar. Den som aldrig hört mig nämna mina favoritlag kan från de korta meningarna troligen gissa vilka lag jag håller på. Om man inte sett mitt halsband, eller blickarna jag slänger mot snubben i min psykologiklass då han har en SKAIK hoodie på sig. Vancouver och Luleå is the shit, Boston and Skeå is not.