Passport and visa received - ready to fly!
Ändrade just min status på min online au pair sida från "Waiting for embassy to return passport" till "Passport and visa received - ready to fly". Känns ganska grejt! I vilket fall som helst, tänkte ägna det här inlägget till att lite kort berätta om min sväng till den gigantiska byggnaden på Östermalm som ser ut som ett fängelse Amerikanska Ambassaden i Stockholm.
Jag och min mamma åkte ned på söndag kväll och var i Stockholm strax före åtta typ. Vi gick och käkade och såg fotboll på sushistället i saluhallen uti Hötorget, inte den som ligger på Hötorget, utan den andra, vafan den nu heter. Tror stället hette Ikki Sushi? Either way så var servitören jättesnäll och försökte till och med ge mig en vägbeskrivning hur jag kunde gå till ambassaden då jag frågade om han visste var man kunde hitta kartor över Stockholm. Hahahahahahahahaha, som om jag tänkte gå till ambassaden från vårat hotell? Yeah right, hur hurtig tror han jag är?
Jag köpte en karta på 7-Eleven av en jättetrevlig göteborgare i vilket fall som helst. För övrigt så var det nog första gången jag varit i Stockholm och jag tyckt butiksfolk osv varit trevliga där. Nästa dag började jag min trek till ambassaden strax efter halv åtta. Min tid på ambassaden var halv nio.
Long story short så skulle jag ta röda linjen mot Ropsten. Pga tekniska problem kom tåget aldrig och jag var tvungen att ta ett annat och istället för att hoppa av på Karlaplan som tänkt så blev det Östermalmstorg. Därifrån sprang/gick jag till ambassaden och kom precis i tid. Phew.
Paniken lade sig då jag väl ställde mig i kön och kunde andas lite. Vad som hände sedan var att man blev kallad ur kön till ett litet hus vid kanten av ambassadens område. Man fick ge dom sitt pass och sen ställa sig bakom en gul linje. Sen då de kollat så man hade en tid fick man visa skosulorna och sen gå in och gå igenom metalldetektor, skanna väskan och lämna ifrån sig all elektronik.
Väl inne i själva ambassaden börja det dryga väntandet. Först fick man lämna ifrån sig sina papper, och sen sätta sig och vänta. Efter kanske en halvtimme så blev jag uppropad som Louice Maria Johansson (felsägning nr 1) och fick gå och ge fingeravtryck. Sen fick jag vänta igen, säkert en timma den här gången. Blev uppropad som Maria Johansson den gången (felsägning nr 2), suck. Intervjun var kort, dryg och ja, kort. Hon frågade var jag skulle bo, hur många barn jag skulle ta hand om, och hur gamla de var. Sen sa hon bara att mitt visum skulle komma om några dagar, jag fick tillbaka mina papper och så var de klart.
Var otroligt drygt att vänta, och de hjälpte ju inte att jag fick explosiv huvudvärk där nån gång efter att jag lämnat fingeravtryck. Men nu är det iaf klart och jag har mitt visum i hand så de känns ganska skönt! Mindre än tre veckor kvar nu. Helt sjuuuuukt.
Jag och min mamma åkte ned på söndag kväll och var i Stockholm strax före åtta typ. Vi gick och käkade och såg fotboll på sushistället i saluhallen uti Hötorget, inte den som ligger på Hötorget, utan den andra, vafan den nu heter. Tror stället hette Ikki Sushi? Either way så var servitören jättesnäll och försökte till och med ge mig en vägbeskrivning hur jag kunde gå till ambassaden då jag frågade om han visste var man kunde hitta kartor över Stockholm. Hahahahahahahahaha, som om jag tänkte gå till ambassaden från vårat hotell? Yeah right, hur hurtig tror han jag är?
Jag köpte en karta på 7-Eleven av en jättetrevlig göteborgare i vilket fall som helst. För övrigt så var det nog första gången jag varit i Stockholm och jag tyckt butiksfolk osv varit trevliga där. Nästa dag började jag min trek till ambassaden strax efter halv åtta. Min tid på ambassaden var halv nio.
Long story short så skulle jag ta röda linjen mot Ropsten. Pga tekniska problem kom tåget aldrig och jag var tvungen att ta ett annat och istället för att hoppa av på Karlaplan som tänkt så blev det Östermalmstorg. Därifrån sprang/gick jag till ambassaden och kom precis i tid. Phew.
Paniken lade sig då jag väl ställde mig i kön och kunde andas lite. Vad som hände sedan var att man blev kallad ur kön till ett litet hus vid kanten av ambassadens område. Man fick ge dom sitt pass och sen ställa sig bakom en gul linje. Sen då de kollat så man hade en tid fick man visa skosulorna och sen gå in och gå igenom metalldetektor, skanna väskan och lämna ifrån sig all elektronik.
Väl inne i själva ambassaden börja det dryga väntandet. Först fick man lämna ifrån sig sina papper, och sen sätta sig och vänta. Efter kanske en halvtimme så blev jag uppropad som Louice Maria Johansson (felsägning nr 1) och fick gå och ge fingeravtryck. Sen fick jag vänta igen, säkert en timma den här gången. Blev uppropad som Maria Johansson den gången (felsägning nr 2), suck. Intervjun var kort, dryg och ja, kort. Hon frågade var jag skulle bo, hur många barn jag skulle ta hand om, och hur gamla de var. Sen sa hon bara att mitt visum skulle komma om några dagar, jag fick tillbaka mina papper och så var de klart.
Var otroligt drygt att vänta, och de hjälpte ju inte att jag fick explosiv huvudvärk där nån gång efter att jag lämnat fingeravtryck. Men nu är det iaf klart och jag har mitt visum i hand så de känns ganska skönt! Mindre än tre veckor kvar nu. Helt sjuuuuukt.
Kommentarer
Trackback
